Jag är en dålig människa
Bloggen har kommit i skymundan.
Orkar inte uppdatera, sen tänker man:
"Men vem fan bryr sej om att jag haft en helt otroligt bra helg?"
"Vem vill veta att jag mår piss idag?"
"Vem vill veta om hela besöket på IKEA... egentligen?"
Men sen så får jag ju tänka att det faktiskt sitter människor hemma i Sverige som inte har en aning om vad jag gör, (förutom de jag skriver på fb då).
Och jag vill återigen säga att jag det inte är min mening att gnälla... Ska egentligen inte behöva skriva sånt innan jag känner att jag måste skriva av mej.
Men orkar inte med att folk ska klaga...
Ibland är allt bra jobbigt.
Det finns ingen som inte gjort exakt samma grej som kan förstå hur detta känns.
I stort sett alla ens vänner bor på andra sidan atlanten med 6 timmars tidsskillnad.
Sen har jag i stort sett ingen att umgås med om veckorna.
Har en kompis här i Bronxville, tyska Sandra, men hon vill väl inte umgås med mej jämt liksom?
Sen har jag ju, svenska Sandra, i Larchmont. Men är ju samma sak där. Man vill ju inte umgås med samma person 4-5 dagar i veckan...
Sen har jag ju helgerna då jag mer än gärna åker till Long Island till Emelie, en av de närmaste vännerna jag fått här.
Men sen funkar ju inte de heller varje helg. Kostar ca 30 dollar tur å retur. Sen tar de för mig 30-40 min från Bxv-Grand Central, sen måste ja ta mej från gc till penn station å därifrån tar de ca 1 timme hem till Emelie.
Nej, jag säger inte att allt är bajs.
Allt jag säger är att det är jobbigt att inte ha nån att ringa å bara "ses på en cigg"... Typ. Men ni vet hur jag menar, bara ses å tjöta och ta de lugnt.
Sen kan man ju få lite "second thoughts" angående jobbet också. Fast det är ju oftast när de är så kasst väder så man inte kan gå ut och gå om dagarna utan blir fast inomhus där de inte finns så mycket att göra.
Sen fastnar man i en rutin, känns som att alla dagar ser likadana ut ungefär.
Och nej, det är inte så lätt att göra nåt åt.
Aja ^^ Men jag njuter oftast av livet här borta, för känner underbara människor här!
Men ja, ibland får man tankarna på att åka hem. Men skjuter undan dem och har i alla fall bestämt mej att stanna till efter mamma vart här... Minst tills dess :)
CIAO
Orkar inte uppdatera, sen tänker man:
"Men vem fan bryr sej om att jag haft en helt otroligt bra helg?"
"Vem vill veta att jag mår piss idag?"
"Vem vill veta om hela besöket på IKEA... egentligen?"
Men sen så får jag ju tänka att det faktiskt sitter människor hemma i Sverige som inte har en aning om vad jag gör, (förutom de jag skriver på fb då).
Och jag vill återigen säga att jag det inte är min mening att gnälla... Ska egentligen inte behöva skriva sånt innan jag känner att jag måste skriva av mej.
Men orkar inte med att folk ska klaga...
Ibland är allt bra jobbigt.
Det finns ingen som inte gjort exakt samma grej som kan förstå hur detta känns.
I stort sett alla ens vänner bor på andra sidan atlanten med 6 timmars tidsskillnad.
Sen har jag i stort sett ingen att umgås med om veckorna.
Har en kompis här i Bronxville, tyska Sandra, men hon vill väl inte umgås med mej jämt liksom?
Sen har jag ju, svenska Sandra, i Larchmont. Men är ju samma sak där. Man vill ju inte umgås med samma person 4-5 dagar i veckan...
Sen har jag ju helgerna då jag mer än gärna åker till Long Island till Emelie, en av de närmaste vännerna jag fått här.
Men sen funkar ju inte de heller varje helg. Kostar ca 30 dollar tur å retur. Sen tar de för mig 30-40 min från Bxv-Grand Central, sen måste ja ta mej från gc till penn station å därifrån tar de ca 1 timme hem till Emelie.
Nej, jag säger inte att allt är bajs.
Allt jag säger är att det är jobbigt att inte ha nån att ringa å bara "ses på en cigg"... Typ. Men ni vet hur jag menar, bara ses å tjöta och ta de lugnt.
Sen kan man ju få lite "second thoughts" angående jobbet också. Fast det är ju oftast när de är så kasst väder så man inte kan gå ut och gå om dagarna utan blir fast inomhus där de inte finns så mycket att göra.
Sen fastnar man i en rutin, känns som att alla dagar ser likadana ut ungefär.
Och nej, det är inte så lätt att göra nåt åt.
Aja ^^ Men jag njuter oftast av livet här borta, för känner underbara människor här!
Men ja, ibland får man tankarna på att åka hem. Men skjuter undan dem och har i alla fall bestämt mej att stanna till efter mamma vart här... Minst tills dess :)
CIAO
Kommentarer
Postat av: Sandra
Tyska Sandra, svenska Sandra.. haha! Låter så fult.
Postat av: Senita
Finns för dig gumman! Du vet att du kan ringa mig natt som dag :D Älskar dig vettu!
Trackback
