Jag är en dålig människa
Bloggen har kommit i skymundan.
Orkar inte uppdatera, sen tänker man:
"Men vem fan bryr sej om att jag haft en helt otroligt bra helg?"
"Vem vill veta att jag mår piss idag?"
"Vem vill veta om hela besöket på IKEA... egentligen?"
Men sen så får jag ju tänka att det faktiskt sitter människor hemma i Sverige som inte har en aning om vad jag gör, (förutom de jag skriver på fb då).
Och jag vill återigen säga att jag det inte är min mening att gnälla... Ska egentligen inte behöva skriva sånt innan jag känner att jag måste skriva av mej.
Men orkar inte med att folk ska klaga...
Ibland är allt bra jobbigt.
Det finns ingen som inte gjort exakt samma grej som kan förstå hur detta känns.
I stort sett alla ens vänner bor på andra sidan atlanten med 6 timmars tidsskillnad.
Sen har jag i stort sett ingen att umgås med om veckorna.
Har en kompis här i Bronxville, tyska Sandra, men hon vill väl inte umgås med mej jämt liksom?
Sen har jag ju, svenska Sandra, i Larchmont. Men är ju samma sak där. Man vill ju inte umgås med samma person 4-5 dagar i veckan...
Sen har jag ju helgerna då jag mer än gärna åker till Long Island till Emelie, en av de närmaste vännerna jag fått här.
Men sen funkar ju inte de heller varje helg. Kostar ca 30 dollar tur å retur. Sen tar de för mig 30-40 min från Bxv-Grand Central, sen måste ja ta mej från gc till penn station å därifrån tar de ca 1 timme hem till Emelie.
Nej, jag säger inte att allt är bajs.
Allt jag säger är att det är jobbigt att inte ha nån att ringa å bara "ses på en cigg"... Typ. Men ni vet hur jag menar, bara ses å tjöta och ta de lugnt.
Sen kan man ju få lite "second thoughts" angående jobbet också. Fast det är ju oftast när de är så kasst väder så man inte kan gå ut och gå om dagarna utan blir fast inomhus där de inte finns så mycket att göra.
Sen fastnar man i en rutin, känns som att alla dagar ser likadana ut ungefär.
Och nej, det är inte så lätt att göra nåt åt.
Aja ^^ Men jag njuter oftast av livet här borta, för känner underbara människor här!
Men ja, ibland får man tankarna på att åka hem. Men skjuter undan dem och har i alla fall bestämt mej att stanna till efter mamma vart här... Minst tills dess :)
CIAO
Orkar inte uppdatera, sen tänker man:
"Men vem fan bryr sej om att jag haft en helt otroligt bra helg?"
"Vem vill veta att jag mår piss idag?"
"Vem vill veta om hela besöket på IKEA... egentligen?"
Men sen så får jag ju tänka att det faktiskt sitter människor hemma i Sverige som inte har en aning om vad jag gör, (förutom de jag skriver på fb då).
Och jag vill återigen säga att jag det inte är min mening att gnälla... Ska egentligen inte behöva skriva sånt innan jag känner att jag måste skriva av mej.
Men orkar inte med att folk ska klaga...
Ibland är allt bra jobbigt.
Det finns ingen som inte gjort exakt samma grej som kan förstå hur detta känns.
I stort sett alla ens vänner bor på andra sidan atlanten med 6 timmars tidsskillnad.
Sen har jag i stort sett ingen att umgås med om veckorna.
Har en kompis här i Bronxville, tyska Sandra, men hon vill väl inte umgås med mej jämt liksom?
Sen har jag ju, svenska Sandra, i Larchmont. Men är ju samma sak där. Man vill ju inte umgås med samma person 4-5 dagar i veckan...
Sen har jag ju helgerna då jag mer än gärna åker till Long Island till Emelie, en av de närmaste vännerna jag fått här.
Men sen funkar ju inte de heller varje helg. Kostar ca 30 dollar tur å retur. Sen tar de för mig 30-40 min från Bxv-Grand Central, sen måste ja ta mej från gc till penn station å därifrån tar de ca 1 timme hem till Emelie.
Nej, jag säger inte att allt är bajs.
Allt jag säger är att det är jobbigt att inte ha nån att ringa å bara "ses på en cigg"... Typ. Men ni vet hur jag menar, bara ses å tjöta och ta de lugnt.
Sen kan man ju få lite "second thoughts" angående jobbet också. Fast det är ju oftast när de är så kasst väder så man inte kan gå ut och gå om dagarna utan blir fast inomhus där de inte finns så mycket att göra.
Sen fastnar man i en rutin, känns som att alla dagar ser likadana ut ungefär.
Och nej, det är inte så lätt att göra nåt åt.
Aja ^^ Men jag njuter oftast av livet här borta, för känner underbara människor här!
Men ja, ibland får man tankarna på att åka hem. Men skjuter undan dem och har i alla fall bestämt mej att stanna till efter mamma vart här... Minst tills dess :)
CIAO
Jag vet...
Jag är sjukt dålig på att uppdatera ^^
Men känner inte suget längre och sen så är de ju lite tråkigt att inte få så mycket respons ;) haha.
Det är mycket bättre i familjesituationen, så att säga.
Ska ge det tid, blir likadant igen så känner jag att jag inte kan stanna.
Åh, detta väder!
Älskar de!
Vi har verkligen vårväder! HELT UNDERBART!
Idag ska vi grilla kyckling... mmm! Yummie ^^
Jag har valt att "välja bort" några vänner.
Känner att jag klarar mig utan vissa, visst det är tråkigt att känna så.
Men när det ger mer tjafs, bråk och drama än vad de ger en energi och gör att man mår bra och har kul, så är det inte värt de längre.
Jag tänker inte göra nån stor grej av det, för dessa vänner är såna som jag inte direkt pratar med längre ändå.
Så ni kommer inte märka nån skillnad.
Och nej, detta är inte gnäll. Orka att alla klagar. Sluta läs då ! Ta bort mej som vän på facebook, blocka min statusar eller nåt!
Sluta gnäll för att vissa har de jobbigt. Ni är fan inte bättre själva. Dubbelmoral så de skriker om de , idioti!
Men känner inte suget längre och sen så är de ju lite tråkigt att inte få så mycket respons ;) haha.
Det är mycket bättre i familjesituationen, så att säga.
Ska ge det tid, blir likadant igen så känner jag att jag inte kan stanna.
Åh, detta väder!
Älskar de!
Vi har verkligen vårväder! HELT UNDERBART!
Idag ska vi grilla kyckling... mmm! Yummie ^^
Jag har valt att "välja bort" några vänner.
Känner att jag klarar mig utan vissa, visst det är tråkigt att känna så.
Men när det ger mer tjafs, bråk och drama än vad de ger en energi och gör att man mår bra och har kul, så är det inte värt de längre.
Jag tänker inte göra nån stor grej av det, för dessa vänner är såna som jag inte direkt pratar med längre ändå.
Så ni kommer inte märka nån skillnad.
Och nej, detta är inte gnäll. Orka att alla klagar. Sluta läs då ! Ta bort mej som vän på facebook, blocka min statusar eller nåt!
Sluta gnäll för att vissa har de jobbigt. Ni är fan inte bättre själva. Dubbelmoral så de skriker om de , idioti!
Vänner
När man flyttar tvärs över jorden ställs allt på sin spets.
Man märker verkligen vilka som verkligen står brevid en i vått och torrt!
Sen får man även höra en massa mer, som man kanske inte hade fått veta om man vart hemma.
Men samtidigt får man reda på mindre saker.
Folk berättar saker som dem antar (som dom också gör) att sakerna verkligen inte kommer fram genom mej.
Men samtidigt tror folk att man inte får reda på vissa grejer, men det får jag minsann.
Trots att många vänder ryggen till och snackar mycket skit så har jag fortfarande vänner som pratar med mej och som bryr sej.
Sen finns det så många guldkorn.
Vänner som man känner av att dem bryr sig.
Är nödvändigtvis inte dem som hör av sig varje dag.
Utan dem som hör av sig och man verkligen känner att dem bryr sej, att dem verkligen saknar en.
En sådan vän, som det kan gå ett år utan att jag träffar, men när vi ses så är det som att det bara gått några dagar men bara att det hänt mycket som vi ska prata om.
Denna personen har jag känt sen jag var 10 år gammal och hon är fortfarande en person som jag litar på, älskar och saknar enormt mycket.
Jasmine Hasselgren - känn dej träffad <3
Sen finns det såklart andra som betyder enormt mycket.
Tyvärr har de antalet minskat sen jag åkte.
Och nej, jag skyller inte bara på er.
Är ju delvis mitt fel, jag valde att åka och leva livet.
Kan inte förvänta mej att folk som uppenbarligen inte ens tycker om mej ska hålla kontakten med mej.
Nej, jag skriver inte detta för att jag är bitter eller sur.
Skriver ju bara som det är, nån måste ju göra det också.
Självklart är det trist att inse att vissa människor man trodde att man hade vid sin sida inte bryr sig ett skit.
Men så är de - vänner kommer och går.
Som tur är har jag dem underbaraste vännerna vid min sida.
Ett litet mail, en liten kommentar på bloggn/fb eller bara ett snabbmeddelande på msn; Jag saknar dej!
Betyder mer än vad ni anar.
Man märker verkligen vilka som verkligen står brevid en i vått och torrt!
Sen får man även höra en massa mer, som man kanske inte hade fått veta om man vart hemma.
Men samtidigt får man reda på mindre saker.
Folk berättar saker som dem antar (som dom också gör) att sakerna verkligen inte kommer fram genom mej.
Men samtidigt tror folk att man inte får reda på vissa grejer, men det får jag minsann.
Trots att många vänder ryggen till och snackar mycket skit så har jag fortfarande vänner som pratar med mej och som bryr sej.
Sen finns det så många guldkorn.
Vänner som man känner av att dem bryr sig.
Är nödvändigtvis inte dem som hör av sig varje dag.
Utan dem som hör av sig och man verkligen känner att dem bryr sej, att dem verkligen saknar en.
En sådan vän, som det kan gå ett år utan att jag träffar, men när vi ses så är det som att det bara gått några dagar men bara att det hänt mycket som vi ska prata om.
Denna personen har jag känt sen jag var 10 år gammal och hon är fortfarande en person som jag litar på, älskar och saknar enormt mycket.
Jasmine Hasselgren - känn dej träffad <3
Sen finns det såklart andra som betyder enormt mycket.
Tyvärr har de antalet minskat sen jag åkte.
Och nej, jag skyller inte bara på er.
Är ju delvis mitt fel, jag valde att åka och leva livet.
Kan inte förvänta mej att folk som uppenbarligen inte ens tycker om mej ska hålla kontakten med mej.
Nej, jag skriver inte detta för att jag är bitter eller sur.
Skriver ju bara som det är, nån måste ju göra det också.
Självklart är det trist att inse att vissa människor man trodde att man hade vid sin sida inte bryr sig ett skit.
Men så är de - vänner kommer och går.
Som tur är har jag dem underbaraste vännerna vid min sida.
Ett litet mail, en liten kommentar på bloggn/fb eller bara ett snabbmeddelande på msn; Jag saknar dej!
Betyder mer än vad ni anar.
1 Mars 2010
Idag är en såndär dag som jag bara vill hem till Sverige.
Och tro mig, jag har en vettig anledning.
Detta är inget "Nää, jag saknar mina vänner... Jag åker hem."
Vaknade imorse kl 6 av att k och i skrek på varandra.
Tänker inte ens skriva allt jag hörde som skreks, för det är deras privatliv.
Visst, berättar för några få. Men tänker inte skriva ut de på min blogg i alla fall.
Nu har K åkt till London tills på torsda.
Känns sådär, efter imorse liksom.
Eller nä, känns inte ens sådär.
Känns skit faktiskt.
kl är nu snart halv 1, han ligger fortfarande och sover. Bakis!
Isch... trivs inte med honom. När de blir sånahär grejer så börjar jag tippa på tå igen.
Har idag vart till frisören med L i alla fall. Blev nog för kort tror ja, att K kommer tycka i alla fall.
hmm... Fan ... känns inge bra alls nu.
Händer nåt under veckan, så kommer jag åka hem.
Spelar ingen roll hur bra jag än trivs med L & K , dä ä inte värt de liksom.
Å samtidigt känner jag att jag inte tror att jag vill ha en ny familj i så fall.
För denna familjen är ju liksom jättebra i övrigt liksom.
Detta är den 5 månaden som jag är i USA.
Anlände ju 16 Nov och idag är de 1 Mars!
Men har ändå bara vart här i 3,5 månader ^^ hehe.
Och tro mig, jag har en vettig anledning.
Detta är inget "Nää, jag saknar mina vänner... Jag åker hem."
Vaknade imorse kl 6 av att k och i skrek på varandra.
Tänker inte ens skriva allt jag hörde som skreks, för det är deras privatliv.
Visst, berättar för några få. Men tänker inte skriva ut de på min blogg i alla fall.
Nu har K åkt till London tills på torsda.
Känns sådär, efter imorse liksom.
Eller nä, känns inte ens sådär.
Känns skit faktiskt.
kl är nu snart halv 1, han ligger fortfarande och sover. Bakis!
Isch... trivs inte med honom. När de blir sånahär grejer så börjar jag tippa på tå igen.
Har idag vart till frisören med L i alla fall. Blev nog för kort tror ja, att K kommer tycka i alla fall.
hmm... Fan ... känns inge bra alls nu.
Händer nåt under veckan, så kommer jag åka hem.
Spelar ingen roll hur bra jag än trivs med L & K , dä ä inte värt de liksom.
Å samtidigt känner jag att jag inte tror att jag vill ha en ny familj i så fall.
För denna familjen är ju liksom jättebra i övrigt liksom.
Detta är den 5 månaden som jag är i USA.
Anlände ju 16 Nov och idag är de 1 Mars!
Men har ändå bara vart här i 3,5 månader ^^ hehe.
