These words are my own

Nu är allting lugnt.
Jag hade missuppfattat lite förut.

Dem har tyckt att jag verkat oentusiastisk och rent av olycklig här.
Så dem bad mej fundera på om jag ville vara kvar för min egen skull.
Vi snackade ut om allting och nu, för första gången på några veckor, så känner jag mig bekväm.
Dem ville verkligen ha kvar mig och ville att jag skulle ha det bra.
Dem har tyckt att jag gjort det minsta möjliga, och knappt de.

Men det har inte handlat om jag inte velat laga mat, inte velat spendera tid med dem, inte velat leka med Lachlan efter jag slutat.
Det har handlat om att jag inte vill vara "krävande" och "begära" att dem ska handla så jag kan laga mat.
Vill inte heller var för pushig, så drar mig hellre undan lite.
Och när jag inte jobbar så vill inte jag tränga mig in på deras tid med Lachlan.
Men dem har uppfattat det som att jag inte vill spendera mer tid med honom än jag måste.

Nu har vi snackat ut om allt.
Och bestämt att jag ska laga mat en gång i veckan, för att jag faktiskt tycker det är kul.
Dem vill inte begära nåt av mig.
Men jag tycker det är kul att laga mat och baka osv.

Allt känns verkligen bra nu. Får ge de lite tid :)

Om de dyker upp nåt sånt här igen så får vi hoppas att de löser sig lika lätt som nu.


zoooo preeettyyy