These words are my own

Ligger och kollar på Heroes, älskar den serien!





Mycket tankar som snurrar.
Säger inget annat än sanningen till dig, är verkligen glad för din skull!
Men samtidiggt har jag en konstig känsla djupt inne, som gör mig ledsen.
Vet inte riktigt vad det är jag känner.
Ångest att jag inte ansträngde mig mer...
Ångest över att inte duga...

En känsla rotad så djupt inne att jag måste sitta och känna efter vad det är.
Det verkar ju inte normalt.

Ibland känner jag att jag borde gå till en psykolog.
Nej, jag är inte s´psykiskt sjuk.
Känner bara att jag har så mycket som borde redas ut.
Så mycket gammalt som jag bara knuffade undan i tankarna, försökte att aldrig mer tänka på de.
Innan jag ens klarade ut dessa tankarna så la jag dem bara åt sidan.
Men samtidigt kan jag inte gå till en psykolog, skulle inte se bra ut i ansökan till usa.

Vill bara skrika ut hur mycket jag tycker om dig, för det gör jag verkligen.



Ska hem till helgen i alla fall.
Emelie fick en tjej att ta eftermiddagen på torsdag så vi kan åka tidigare och slippa komma hem så himla sent.
Tacksamt!

I helgen blir det Årjäng. Typ bestämt fredagen, men nu börjar jag och Emelie fundera på om det kanske är roligare på lördagen. Nån som vet?

CIAO
/Linnea