These words are my own

Min puls är skyhög och mina händer är helt darriga.
Fy fan, kan knappt skriva. Så jäkla rädd blev jag.
Ni kan inte förstå detta om ni inte upplevt de, vilket jag tvivlar att de flesta av er faktiskt har.

Tänk er...

Alla har gått och lagt sej.
Larmet är igångsatt.
Ni sitter och tittar på tv i lugnan ro och helt plötsligt - out of the blue - går larmet igång.
Och det är ju inte precis lugnt och behagligt.
Som ett sånt tjuvlarm man ser på film.
HELT HYSTERISKT!
Jag hoppade upp ur soffan som ett spjut, ut i hallen och knappade in koden till larmet.
Det tystnade och resultatet blev: en skräckslagen Linnea!

Holy shit!
Det är allt jag har att säga.

Nu ska jag försöka lugna nerverna och försöka sova.
Kl är nu tjugo i tolv.

Vill hitta vänner här :(
Inget illa mot familjen - absolut inte -  dem är underbara!
Men jag vill inte sitta hemma en lördagkväll och glo på tv :/
That's not the way I roll.

Så för tillfället har jag extrem hemlängtan och bara tänker på allt jag missar.
Men innerst inne vet jag ju att det är jag som har den ultimata upplevelsen, även om det inte känns så för tillfället.
Måste bara komma ut och träffa folk.
Snart dags för den första au pair-träffen. Var till helgen tror jag.
Ska bli skönt att få träffa lite au pairer i området och kanske skaffa sig en och annan vän.

Är extremt glad över att Emelie ska fira jul här i alla fall :)

Ska få ett paket hemmifrån också :)
Lösgodis och min skinnjacka . yummie!
Är det jag vet i alla fall.
Sen skulle de väl vara nån födelsedagspresent också ;) mhhm... me like !

Natti natti !